Rosa Balklänning

Förra veckan var det bal och därmed premiär för vårens stora syprojekt. Tidigare har jag bara sytt mörkblåa och svarta balklänningar och kände att nu var det dags för en klänning i en riktig vårfärg. Tyget köptes under en studieresa till Bangladesh i höstas och för att jag inte skulle falla in i den mörka blå, lila, svarta skalan bad jag några klasskompisar hjälpa mig med att välja tyg. Resultatet blev den härliga rosa/lila nyansen.

För första gången bestämde jag mig för att göra en klänning med ett stabilt liv som skulle kunna gå att ha utan axelband. Jag började med att göra ett eget mönster för livet. Efter tre olika provningar hade jag ett mönster som fungerade och började klippa i fodertyget. Livet är gjort av ett lager lakansväv som jag förstärkte genom att stryka på viselinet. Jag gjorde sedan ett lager i viscose som skulle ligga mellan lakansväven och klänningen. Sydde ihop dessa två lager så jag hade ett liv med lakansväv mot huden och viscose mot klänningen. För att få in rigelinebanden sydde jag ihop lakansväven och viscosen med två sömmar för att kunna bilda kanaler att föra in banden i. Livet sitter som ett smäck och med en påsydd underkjol såg det ut så här:

Då det inte fanns fodertyg i samma nyans som klänningstyget valde jag istället att ha grått foder. Nu var det bara att få på själva klänningstyget. Jag har aldrig tidigare draperat något och fick inspirationshjälp från min otroligt duktiga vän Nicole.

Såhär såg förslaget hon gav mig ut, visst var det snyggt! Det var bara att börja sätta fast bit för bit.

Bitarna syddes på förhand och det tog sin lilla tid att få ordning på allt. Men efter en hel del pyssel och många avsnitt av P3s institutet  var klänningen redo att bäras. Det enda jag inte är riktigt nöjd med är fållen, blir att göra om och göra rätt senare, orkade inte vara så noga kl tolv natten innan det var dags att åka mot Uppsala.

På baldagen, härligt väder, fantastiska människor och tyvärr ett inte allt för bra mobilfoto (får komplettera med ett bättre foto senare) . Som ni ser så valde jag bort veckningen av kjolen då den helt släta kjolen smickrade min figur något bättre.

Nu blir det till att avsluta mitt masterprojekt innan jag får lov att ta tag i något nytt syprojekt, har massvis med idéer men fingrarna får hålla sig till datorns tangentbord tillsvidare.

Klon i Gips

Äntligen äger jag en egen provdocka!
Med andra ord inget mer "vrida armarna av mig själv när jag framför spegeln försöker nåla plagg jag har på mig". Kommer inte sakna det en sekund. 

Efter en del funderande över att göra en provdocka i silvertejp föll istället valet på gips då det (bortsett från att det är ganska kladdigt) lättare följer kroppen. Så en fredagskväll för några veckor sedan virade helt enkelt en vän in mig i först gladpack och sedan gipslindor (måste medge att man inte känner sig så smäcker när man bara iförd underkläder står invirad i gladpack). Vi la bara på ett eller två lager med gipslindor så det stelnade riktigt fort och allt som allt tog det ungefär 90 minuter från det att första gipsbiten var på plats tills vi klippte upp ryggen och jag kunde kravla mig ur. Ryggen lappades sedan ihop med en gipslinda och min klon, som då mer såg ut som en gammal romersk staty än en provdocka, fick stå och torka över natten.

Klonen (namnet kändes passande) förpassades sedan ut till garaget. Som tur var fanns det en gammal lampfot i mässing på vinden som numera får tjäna som provdocksfot och för att få dockan att hänga på lampfoten trädde jag på en gammal fönsterskrapa över toppen på lampfoten och den fungerar därmed som galge för den då ihåliga gipsdockan.

För att fylla ut tomrummet och få dockan att hänga stabilt fyllde jag den med fogskum. Skummet sprutades in i dockan och tanken är att det ska expandera och forma en massa liknande frigolit. Nu gick det självklart inte så lätt, nog expanderade det lite men av någon anledning så stelnade en del av skummet aldrig och började således droppa ur dockan. Ingen större fara skedd om man bortser från att själva färdigställandet av dockan tog lite längre tid då den var tvungen att torka och fyllas med mer skum osv.

Nu är klonen i alla fall fylld och har fått på sig ett rött linne i väntan på sitt egna, antagligen svarta, tygfodral. Jag var först lite orolig över att dockan skulle bli lite för stor i och med att gipset lägger på lite lager men nu när jag har jämfört mina mått med dockans så stämmer det på alla ställen förutom precis under bysten där klonen har lagt på sig med 2cm, och självklart att hon är något kortare så fålla långklänningar får göras på det gamla hederliga sättet framför speglen.

För att sammanfatta så är jag riktigt nöjd med resultatet och klonen kommer vara en enorm hjälp när jag ska till och sy vårens balklänning.