Äntligen är sjalen klar! Daybreak av Stephen West var i mångt och mycket ett kul projekt. Slätstickning med lite ökningar och randningar för att få soluppgångseffekten, lagom mycket för att hålla det intressant men tillräckligt enkelt för att kunna sticka på både flygplan och tåg, lyckades till och med sticka under en bilresa i Indien. Men i slutet var varje varv evighetslånga måste varit över 400 maskor i den gråa kanten. Så det är inte så konstigt att man blir så här glad när den väl är avmaskad och klar!
Jag var inte helt nöjd med färgkombinationen under tiden som jag stickade den, den lila kändes lite för mesig och även om färgerna är fina nu är den är helt klar skulle jag gärna sett den lila som lite mörkare. Sjalen är stickad i Drops Baby Merino supermysigt och mjukt garn och efter blockning är sjalen helt underbart mjuk. Totalt gick det åt ca 1,5 nystan av varje färg. Till råga på allt lyckades jag av misstag använda stickor nr 4 istället för 3,5 så sjalen blev en aning större än planerat.
Vill man visa upp sjalen går det ju alltid att ha den liggande över axlarna, prefekt i höst när kontoret går tillbaka till istiden och tjocka tröjor inte räcker till för att hålla kylan ute.
Nu är det dock underbar sommar och efter att ha varit och rastat segelbåten under dagen har jag fått lite mystid med symaskinen nu på kvällen. Förhoppningsvis hinner jag klart med en klänning innan ett bröllop i helgen men mer om det en annan gång.
Ha det toppen ute i sommaren!
